Göran Lambertz i Quickarkivet

På den här sidan hittar du dokument som rör justitierådet Göran Lambertz och hans många häpnadsväckande insatser i Quickfallet.

Veija Borg-affären (Extramaterial till artikeln “Sanningssägaren)

I det undersökande reportaget “Sanningssägaren” i Magasinet Filter nr 41/2014 berättar jag bland annat om när Göran Lambertz försökte få den morddömde Veija Borg friad av Högsta Domstolen genom att skriva en resningsansökan åt Borg tillsammans med journalisten Trond Sefastsson. HD avslog ansökan med en enda mening. Ett och ett halvt år senare gick det upp för Göran Lambertz att han blivit lurad av Borg, som i alla år ljugit om sitt alibi. Denna pinsamhet förblev Lambertz hemlighet ända fram till oktober 2014, då jag kunde avslöja vad som hänt.

Mejltrafiken mellan Lambertz och “Quicklaget”, maj till augusti 2012

Denna mejäväxling omfattar ca 180 sidor. Medverkar gör Christer van der Kwast, Seppo Penttinen, Gubb Jan Stigson, Claes Borgström och Göran Lambertz. Mejlen är hämtade från Lambertz mejlkonto på Högsta domstolen. Det huvudsakliga syftet med kommunikationen är att gruppen gemensamt arbetar fram en artikel som publicerades i Dagens Nyheter den 20 augusti 2012 under rubriken “Förhastade slutsatser i fallet Thomas Quick”. Han undertecknade den dock ensam, och avslöjade därmed inte att det var rättsskandalens arkitekter som stod för större delen av texten. Artikeln publicerades strax efter att Hannes Råstams bok “Fallet Thomas Quick” kommit ut och utgjorde startskottet för den mångåriga kampanj som Göran Lambertz fört för att utmåla Sture Bergwall som seriemördare trots att alla domar är undanröjda.

Mejlen ligger inte alltid i rätt ordning. För att underlätta läsningen har jag därför numrerat dem i tidsordning och kryssat över dubblerade mejl. Läs alltså kommunikationen i nummerordning. Jag har kommenterat en del särskilt intressanta mejl.

Lambertz mejlväxling med Quickgruppen 2012 QUICKARKIVET.pdf

Lambertz fiasko rörande sökhunden Zampo

Uppgifterna om Zampo i Lambertz bok

I sin bok skriver Göran Lambertz bland annat följande om hur hunden Zampo bekräftat Bergwalls morderkännanden genom att markera på exakt den sten där Bergwall sagt att han krossat skelett efter ett offer:

”Vid en sten i vattnet i sjön Runn där Thomas Quick hade sagt att han suttit och krossat ben efter Johan Asplund markerade liksökhunden Zampo tydligt. Först pekade Quick ut platsen och några dagar senare togs hunden dit. Den gjorde en mycket tydlig markering, från både långt och kort håll, mot stenen några meter ut i vattnet.” (“Quickologi” sid 124)

Han upprepar påståendet på flera ställen i boken (t.ex sid 36, 247 och 307).

Lambertz påståenden om Zampo i andra sammanhang

Lambertz har även med emfas lyft fram hundmarkeringen som bärande bevis i en intervju i SR:s Studio ett 2015 och vid en föreläsning på JMK 2015.

Sanningen om likhunden Zampo

Ett skäl till att Lambertz och hans gäng “Quicklaget” ville prata så mycket om Zampo var att hunden inte nämns särskilt mycket vare sig i resningsprocessen eller i böckerna som jag och Hannes Råstam skrev. Att Zampo inte avhandlas någonstans beror på att det rör sig om en påstådd likhund som i åratal markerar på massor av platser, men vars markeringar aldrig leder till att polisen ens hittar en lillfingernagel av något mordoffer. Rättsväsendet bryr sig sällan om hundmarkeringar som inte leder till några fynd. Därför behandlade alla Zampo som en icke-fråga. Så även jag.
När Lambertz & co insåg att alla “bevisen” för Bergwalls skuld hade krossats av resningsprocessen, så letade man febrilt efter något som advokat Thomas Olsson inte nämnt i sina resningsansökningar. Det enda man hittade var - Zampo. I brist på bättre alternativ bestämde man sig då uppenbarligen för att göra hundens fruktlösa markeringar till bevis för att Sture Bergwall är seriemördare.

När Lambertz till och med tog med med påhitten i sin bok Quickologi bestämde jag mig för det var dags att göra något. Jag satte mg därför och sammanställde allt som var känt om likhunden och hans markeringar. Jag hade alla dokumenten på hårddisken så det var inget svårt jobb. Detta resulterade i grävjobbet Sanningen om Zampo som publicerades i Aftonbladet. Där visar jag att det som Göran Lambertz påstod om Zampo var gripet ur luften. Det var först efter det att Seppo Penttinen berättat för Bergwall var hunden markerat som historien om benkrossandet på stenen skapades. Här är artikeln Sanningen om likhunden Zampo.

Dokumenten bakom “Sanningen om likhunden Zampo”

När du läst artikeln kan du titta på dokumenten som artikeln grundar sig på:

Förhör-PM 2000-09-27 PM Vallning på Främby udde QUICKARKIVET.pdf
En utskrift av bandutpptagningen vid en vallning efter “gömslen” vid Främby udde i Falun i september 2000. Kartan som ingår i promemorian återfanns i slasken och den röda markeringen visar var Bergwall gick när han “ringade in” området och var han svimmade är gjord av Seppo Penttinen. Notera att stranden inte ingick i det inringade sökområdet. När Bergwall passerar stranden tittar han enligt rapporten in i skogen, mot uddens mitt. Bergwall nämner inte vare sig krossande av ben eller någon sten och när han svimmar befinner han sig inne i skogen.
Sökrapport 2000-10-14 och 15 Zampo hundsök Främby udde QUICKARKIVET.pdf
Ett par veckor efter vallningen sökte hunden Zampo i det område som Bergwall “ringat in” vid vallningen i september. Sökområdet var alltså identiskt med det område Seppo Penttinen ringade in i föregående dokument, och stranden ingick därför inte i sökområdet. Hunden ville dok enligt rapporten avvika från “sökmönstret” och tilläts därför lämna sökområdet och springa ned till stranden. Där markerade den på ett ospecifikt sätt i vattnet: “Zampo markerade ingen specifik plats på land men cirklade inom en specifikt vattenområde. Detta beteende liknar tidigare sök med vittring i vattnet eller utspridd över en större yta .” Noteras bör att det inte sägs ett ord i rapporten om att Zampo skulle ha markerat på någon sten ute i vattnet.
Förhör-PM 2000-10-17 PM Förhör efter Zampos markering på Främby udde QUICKARKIVET.pdf
Två dagar efter att Zampo markerat på stranden informerade Seppo Penttinen enligt denna PM Sture Bergwall exakt var hunden markerat. Han visade även Sture Bergwall bilder av stranden och vattnet. Att detta behövdes berodde naturligtvis på att stranden inte ingick i det område där Bergwall påstått att gömslet skulle finnas. Man var aldrig nere på stranden under vallningen, och därför behövde Penttinen visa bilder av området. Samma dag åkte man med Bergwall till stranden. Han pekade där ut stenen som en plats där han “hanterat” rester efter ett mordoffer. Detta var första gången historien om stenen berättades, och det skedde alltså efter att hunden markerat på platsen, och efter att Bergwall grundligt informerats om att hunden markerat i vattnet, samt förevisats bilder där den platta stenen tydligt syns. Så skapades ett “bevis” som skulle komma till användning i rätten.

Några månader senare dömde Bergwall för mordet på Johan Asplund. I domen kan man se att tingsrätten fick en tillrättalagd version av hur utpekandet av stenen gick till. Det står att Bergwall pekade ut ”den sten han suttit på när han krossat bendelar” och att ”det har företagits sökning med hunden Sampo som markerat på de platser Quick pekat ut.” Det var med stor sannolikhet Seppo Penttinen som gav tingsrätten intrycket att saker och ting skedde i den ordningsföljden. Penttinen gav senare samma bild till Göran Lambertz, som i sin bok “Quickologi” skriver:
”Vid en sten i vattnet i sjön Runn där Thomas Quick hade sagt att han suttit och krossat ben efter Johan Asplund markerade liksökhunden Zampo tydligt. Först pekade Quick ut platsen och några dagar senare togs hunden dit. Den gjorde en mycket tydlig markering, från både långt och kort håll, mot stenen några meter ut i vattnet.”

Andra intressanta dokument rörande Zampo

I november 1997 gjordes ett test av Zampos förmåga att skilja liklukt från andra lukter. I Örjeskogen i Norge grävdes det ner träkol, bränt och obränt människoben, brända inälvor från människa och ett djurben. Dessutom fyllde man igen en tom grop. Zampo sökte och markerade på alla groparna med mänsklig vävnad, men också på den tomma gropen och på den med träkol. Testrapporten var alltså en katastrof. Rapporten begravdes i förundersökningsmaterialet och man fortsatte att använda hunden. Det var vid samma tid Zampo ledde utredarna till de eldplatser i skogen där man hittade vad som länge antogs vara små flisor av bränt ben från Thomas Quicks offer. Under resningsprocessen visade det sig att dessa “benbitar” var gjorda av trä, plast och lim. Troligen rörde det sig om bitar från en bränd laminatskiva. Här är dokumenten:

1997-11-04 Test av sökhunden Zampo i Örjeskogen Norge Therese fallet Markerar på tomt hål och träkol.pdf

Thj 2010-04-20 Resningsansökan Bilaga 08 SKLs nya analys av benbitarna från Örjeskogen.pdf

Bo-Göran Bodins intervju med Göran Lambertz om likhunden Zampo

Bo-Göran Bodin intervjuar Göran Lambertz

Fel i Lambertz bok om Quick SR 2015-05-15, ca 20 min

2015 konfronterades lambertz ekoreportern Bo-Göran Bodin Lambertz med dokumenten ovan i det 20 minuter långa reportaget som bandades i förväg och som kom att få det talande namnet Fel i Lambertz bok om Quick. Det är en av de märkligaste radiointervjuerna jag någonsin hört. Klicka gärna på länken och hör själv.

Under intervjuns gång visade det sig att det var Seppo Penttinen som sagt till Lambertz att det fanns dokument som visade att Bergwall först pekat ut en sten i vattnet och att Zampo därefter markerat för liklukt på den stenen. Något sådant dokument hade Lambertz dock inte med sig till studion, och det skulle så småningom visa sig att han aldrig ens sett dokumentet. Han litade bara på Seppo Penttinens ord, och med detta som enda faktaunderlag satte han sig för att bli intervjuad av en erkänt skicklig undersökande journalist.
När Bo-Göran Bodin visade upp dokumenten som avslöjar att Penttinens historia var påhittad så bad Göran Lambertz, mitt under pågående bandning av programmet, att få ringa upp Penttinen. Sagt och gjort. De pratade och enligt Lambertz vidhöll Penttinen då att dokumentet som bevisade att Penttinens version var korrekt fanns på riktigt. Han lovade att omgående skicka över papper till Lambertz.
Efter att Bo-Göran Bodin och Göran Lambertz suttit och väntat en stund - intervjun pågick medan allt detta hände - visade det sig dock att dokumentet inte existerade. Hur Göran Lambertz hanterade den här pinsamma situationen inför Bo-Göran Bodin är radiohistoria och måste höras.

Göran Lambertz mejlintervju med mig om Quickskandalen

Under arbetet med boken “Quickologi” gjorde Göran Lambertz faktiskt en mejlintervju med mig. Här är den i sin helhet. Dokumentet inleds med några andra mejl vi skrev till varandra. Jag arbetade med artikeln “Sanningsägaren” som senare publicerades i Filter. Jag mejlade Lambertz för att höra om han ville svara på några frågor. Han kontrade med att han också ville ställa frågor till mig, vilket jag naturligtvis sa ja till (inga av mina svar togs med i boken). I lustig detalj är att Lambertz under vår mejlkonversation erbjöd sig att hjälpa mig att komma ur det tråkiga situation jag hamnat i genom att tänka så fel i fallet Thomas Quick.
2014-11-14 Intervjufrågor från Göran Lambertz och svar från Dan Josefsson.pdf

Rapporten “Felaktigt dömda”

I artikeln Sanningssägaren (Filter nr 41/2013) nämner jag rapporten “Felaktigt dömda” som juristen Hans-Gunnar Axberger skrev på uppdrag av Justitiekansler Göran Lambertz. Rapporten förebådar många av de problem som senare skulle upptäckas i Quickskandalen, vilket Hans-Gunnar Axberger själv påpekar i intervjun i artikeln “Sanningssägaren”.

Lambertz överlämning av FELAKTIGT DÖMDA till Justitieminister Beatrice Ask 2006-12-21.pdf.

Felaktigt dömda: Rapport från JKs rättssäkerhetsprojekt 2006-12-21.pdf (Hela rapporten)

Göran lambertz föreläsning på JMK 2015

Det här är en delikatess för verkliga finsmakare. Inbjuden av gästprofessorn Nils Funcke ställde sig Lambertz in föreläsningssal på JMK i Stockholm och försökte övertyga journalisteleverna om att det finns massor av bevis för att Sture Bergwall är en seriemördare. Läs mer här och se föreläsningen.