Mannen som slutade ljuga: Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick

Boken Mannen som slutade ljuga: Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick är ett grävjobb som jag gjorde i syfte att förstå hur Thomas Quick kunde dömas för åtta mord på personer som han i verkligheten aldrig ens träffat. Jag började arbeta med boken strax efter att min vän Hannes Råstam gått bort i cancer i februari 2012 och det stod klart att han aldrig skulle kunna slutföra det arbete med att inte bara avslöja, utan också förklara, den episka rättsskandalen Thomas Quick. Han hade inte lyckats få kontakt med någon som faktiskt givit Sture Bergwall psykoterapi och jag visste att de aldrig frivilligt skulle prata med någon journalist.

Men jag hade en idé. Jag skulle ta vid där Hannes slutade och det skulle jag göra genom att använda de två böcker om psykologi som jag skrivit tillsammans med psykologen Egil Linge. De skulle bli min nyckel in i säterpsykologernas annars så slutna värld.

Våren 2012 testade jag därför att “wallraffa” som varandes en psykologiintresserad författare som ville skriva en hyllningsbok till Margit Norell. Med den storyn närmade jag mig ett antal psykologer varit Margits lärjungar och som som hade unika kunskaper om vad terapin på Säter gått ut på. Experiment lyckades - och därmed jag dök ned i ett kaninhål som det skulle ta mig flera år att komma ut ur.

Min granskning ledde bland annat till att jag avslöjade psykoanalytikern Margit Norell, och kunde visa hennes enorma betydelse för skapande av Thomas Quick. Innan min bok kom ut var hon så gott som okänd. Ett annat avslöjande var att psykologiprofessorn Sven Å Christianson, som agerat expert i fem av de sex Quickrättegångarna parallellt med att han agerade konsult åt mordutredarna, i själva verket hade varit devot lärjunge till Margit Norell också han. Under alla de år som Quickgalenskapen pågick gick Christianson till Margit varje vecka och fick hennes patenterade kombination av handledning och personlig terapi. Precis som så många andra jag talade med upplevde han att Margit Norell varit hans andliga mamma. Det var henna uppfattningar han gav vetenskaplig legitimitet åt i rättssalarna. Under arbetet med boken upptäckte jag också att det varit Margit Norell som pressade på och lyckades förmå sin mycket trogna patient och lärjunge Hanna Olsson att skriva boken Catrine och rättvisan. Margit var alltså till och med inblandad i fallet Catrine da Costa, den enda svenska rättsskandal som möjligen kan sägas vara lika allvarlig eller till och med ännu allvarligare än Quickskandalen.
Jag kunde inte låta bli att skriva ett par sidor om detta i boken. Detta blev en förövning till den granskning av fallet da Costa som jag och Johannes Hallbom tio år senare skulle göra i dokumentärserien Det svenska styckmordet.

Mannen som slutade ljuga är det enda av mina granskningar där jag kontaktat människor under falska försepsglingar och där jag använt dold kamera. Det är med all rätt en kontroversiell metod och den kan lätt missbrukas. Jag har dock aldrig ångrat att jag avände metoden för att skriva den här boken. Hemlighetsmakeriet runt Säter och Thomas Quick terapi var så massiv att boken aldrig hade existeratr utan dold kamera och en del lögner. Då hade vi inte vetat särskilt mycket om hur Sveriges värsra rättsskandal kunde ske. Det är faktiskt tack vare Mannen som sluteda ljuga som vi i dag vet massor.

Mannen som slutade ljuga kom ut på flera språk och fick många priser och utmärkelser.

Utgåvor

• Den inbunden utgåva kom ut 2013 av på Lind & Co.
• En pocketutgåva som utökats med ett bildblock som visade diverse galna dokument kom 2014
• En ljudbok inläst av Thorsten Wahlund kom 2013
• Engelsk översättning: The Strange Case of Thomas Quick: The Swedish Serial Killer and the Psychoanalyst Who Created Him (Granta 2015)
• Dansk översättning: Løgnens spiral : sagen om den uskyldige morder og kvinden der skabte et monster (Don Max 2015)
• Tysk översättning: Der Serienkiller, der keiner war: - und die Psychotherapeuten, die ihn schufen (btb Verlag 2017).

Priser och utmärkelser

• Guldspaden (2013)
• Stora journalistpriset (2014)
• Natur & Kulturs debattbokspris (2014)
• Utsedd till Årets Folkbildare av Föreningen vetenskap och folkbildning
• Nominerades till Augustpriset i kategorin bästa fackbok
• Nominerades till Dagens Nyheters kulturpris

Mottagande

Boken hyllades unisont av kritikerna.

Johan Croneman skrev i Dagens Nyheter: ”Dan Josefsson övertygar stort om fallet Quick. (…) ’Mannen som slutade ljuga’ är ett minst lika stort avslöjande som Hannes Råstams. (…) Dan Josefssons bok läser man nästan i chock, man kan inte sluta, det finns faktiskt inte en sten i den här härvan han inte vänder på. Och han blottlägger, faktiskt, sanningen bakom hela historien, han avslöjar äntligen hur det faktiskt var möjligt. (…) Det utvecklar sig till en thriller, blir man inte skakad av detta blir man aldrig skakad. (…) Det är både ett journalistiskt och ett litterärt litet mästerverk.”

Jan Guillou skrev i Aftonbladet: “Jag trodde ingenting längre kunde överraska mig när det gällde rättsskandalen Thomas Quick. Jag trodde aldrig att vi skulle få svar på den avgörande frågan varför detta kunde hända (…) Men de journalistiska undrens tid är tydligen inte förbi. I sin nyutkomna bok ’Mannen som slutade ljuga’ har journalisten Dan Josefsson (…) faktiskt levererat svaret. (…) Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat hitta på en sådan psykologisk thrillermardröm.”

Psykologtidningen skrev: “Boken är både välskriven och spännande, och som en berättelse om gruppdynamik, auktoritetstro, bristande professionalism och psykoterapeuters makt över ‘människors själsliv’ är den ett mästerverk.”

Svenska Dagbladets recensent skrev: “Det bästa jag läst i genren.”

Ann Heberlein skrev i Sydsvenskan: ”Dan Josefssons bok är ett magnifikt blottläggande av ett totalt haveri, ett juridiskt, terapeutiskt, vetenskapligt och polisiärt sådant. Om han inte får Augustpriset ska jag äta upp min doktorshatt.”

Kennet Lutti skrev i Arbetarbladet: ”I Dan Josefssons mästerliga reportage ’Mannen som slutade ljuga’, (…) klarnar himlen. Allt ställs i ordning. Josefsson har trängt ända in i centrum av den krets av psykoterapeuter som serverade åklagare och polis den välkomponerade rätt av förträngda barndomsminnen, grymma föräldrar, incest, tortyr och nästan självmord som de önskade sig. (…) Josefsson har läst protokoll, dagböcker, handskrifter och Quicks egna anteckningar. Ett veritabelt hästjobb, som leder fram till Norell och hennes trogna lilla krets. En sekt, skriver Josefsson. Inga avvikande åsikter tolererades, en för alla, alla för Margit.”

Jan Eklund skrev i Dagens Nyheter]: ”Dan Josefsson har grävt fram ett äkta scoop och paketerat det i bokform. (…) Man tror inte att det kan vara sant eller ens möjligt. Läs Dan Josefssons väldokumenterade bok och häpna.”

Lars Linder skrev i Dagens Nyheter: ”Inte bara en vidräkning med skandalen Quick, utan även ett stycke modern kulturhistoria om en psykologi som slog knut på sig själv.”

Daniel Erlandsson skrev i Corren: ”Fullständigt fängslande läsning – sista halvan av denna femhundrasidiga bok sträckläser jag i princip. (…) Josefsson lägger sitt pussel bit för bit, och han skildrar mycket övertygande hur denna kollektiva galenskap växte fram, i sektliknande former. (…) När bilden till slut är hel visar det sig att alla centrala personer i Quick-kretsen hade en koppling till Margit Norell.”

Per Svensson skrev i Aftonbladet: ”Josefssons i långa stycken fasansfullt spännande bok bör kunna tjäna som en nyttig lektion i ödmjukhet för alla som lider av hybris på samtidens vägnar. Nästa gång vi får lust att förfasa oss över gångna tiders vidskepelser och häxprocesser bör vi påminna varandra om psykoterapeuten, åklagaren, advokaten, kriminalinspektören och psykologiprofessorn som vallade en drogberusad mytoman i det ena skogspartiet efter det andra i hopp om att han till sist skulle leda dem till benresterna efter mordoffer vars slutmuskler han slukat under rituella former. (…) Dan Josefsson har genomfört en imponerande research. Han har inte bara gått igenom ett gigantiskt skriftligt material. Han har också talat med så gott som samtliga inblandade i den märkliga kombination av terapiprocess och polisutredning som ledde till att Sture Bergwall alias Thomas Quick erkände ett trettiotal mord och dömdes för åtta (…) Själv blir jag en smula skakad när jag läser att en av medlemmarna i Margit Norells inre krets var Hanna Olsson, en av de drivande och tongivande rösterna i debatten kring en annan av Sveriges mest omdebatterade rättsprocesser, det så kallade styckmordsfallet. Jag var själv en del av den debatten, och Dan Josefssons med rätta Augustnominerade bok aktualiserar onekligen inte bara behovet av en samlad genomlysning av 1990-talets ideologiserade svenska rättssystem.”

Marcus Melinder skrev i Örnsköldsviks Allehanda: ”Dan Josefssons research är imponerande. Förutom att gå igenom ett enormt skriftligt material har han också wallraffat sig in till de nyckelpersoner som fanns mitt i Quick-cirkusen och med förödande kraft avslöjar han att kejsaren är fullständigt naken. Jag har svårt att se hur psykologiprofessorn och minnesforskaren Sven Å Christianson kan resa sig igen efter denna blottläggning. Han som gav auktoritet till Margit Norells kvacksalveri. Men han var inte ensam. Här fanns också psykologen Birgitta Ståhle, chefsöverläkaren Göran Källberg (avliden), åklagaren Christer van der Kwast och advokaten Claes Borgström. Personer som i dag har en enorm förklaringsbörda.”

Ingalill Mosander skrev i Aftonbladet: ”Under läsningen tappar jag nästan andan. Kan det verkligen vara sant? Men Dan Josefsson har med enastående skicklighet lyckats avslöja det kollektiva vanvett som härskade på Säter när man skapade den falske massmördaren Thomas Quick.”