Journalisterna som röstar på sig själva

Läser du “Den svenska marknaden”? Det gör du antagligen inte, för det gör nästan ingen. “Den svenska marknaden” är en mycket liten tidning på högerkanten. Den är 16-sidor tjock, kommer ut åtta gånger om året och är näst intill omöjlig att få tag på. Den går inte att köpa i vanliga tidningsbutiker och saknar till och med pris.

Tidningen görs och distribueras av en ensam äldre herre som heter Jan Gillberg, och som skriver nästan samtliga artiklar själv. Rubrikerna går i stil med ”Den svenska etatismen” och “Den stats-sakrosanta relativismen”, och genomsyras av en sorts kommunistskräck som känns hämtad från 50-talet. Detta kan möjligen förklaras av att tidning givits ut sedan 1945.
Gillberg bor i franska Katalonien och påstår själv att han gått i landsflykt därför att han är förföljd av icke namngivna politiska grupper. Dessa ska bland annat ha förgiftat hans hund. Många skulle kort sagt kalla Jan Gillberg för en typisk rättshaverist, som det egentligen är ganska synd om.

Men en gång om året gör Jan Gillberg något som är ovanligt för rättshaverister: en oerhört smart PR-kupp.
Varje höst kontaktar han via brev 300 utvalda svenska journalister och inbjuder dem att rösta fram årets 100 viktigaste opinionsledare. En “opinionsledare” är enligt Jan Gillberg en person som haft “betydelse för opinionsbildningen i Sverige” och varje journalist får rösta på tolv sådana personer.
Jan Gillbergs väljer själv vilka som ska få delta i omröstningen. Bortfallet är dock stort och bara drygt häften av de 300 kontaktade journalisterna svarar. Vilka detta är förblir Jan Gillbergs hemlighet.
Utifrån de runt 150 svaren sammanställer han en lista där 100 namn rangordnas efter antal röster. Eftersom journalisterna gärna röstar på sig själva är nästan hälften av dessa “Sveriges viktigaste opinionsledare” journalister. Många av dem är helt okända för svenska folket.
Bland icke-journalisterna hamnar personer som Jan Gillberg själv kan tänkas sympatisera med påfallande högt upp. Den bland befolkningen tämligen okände SAF-ideologen Patrik Engellau placerar sig till exempel mitt i listan, medan Handels ordförande Kenth Pettersson, som inte bara debatterar flitigt utan också representerar tiotusentals fackmedlemmar, inte finns med överhuvudtaget.

Jan Gillbergs undersökning säger alltså ingenting alls om vem som påverkar vad svenska folket tänker.
Den säger bara vad en liten anonym grupp journalister tycker. Ändå är det som om hela svenska pressen drabbas av kollektivt vansinne varje gång Jan Gillberg publicerar årets lista.
Alla slår upp den som en stor nyhet. Under rubriker som “PERSSON, BILDT OCH JOURNALISTER VIKTIGAST FÖR OPINIONEN” kablar Tidningarnas Telegrambyrå ut Jan Gillberg och hans kompisars åsikter över landet. Varenda lokaltidning hakar på och presenterar listan som om den vore resultatet av en vetenskaplig undersökning.
Expressen, Aftonbladet och Göteborgs-posten basunerar ut att journalisterna återigen “utsetts” till de viktigaste opinionsledarna i Sverige. Nästan aldrig nämns det att det bara är journalister som röstat.
I december 1997 rapporterade Aftonbladet om listan utan att nämna att det var Den svenska marknaden som gjort den. Läsaren fick intrycket att det rörde sig om en Sifo-undersökning. Aftonbladet visade istället stolt upp bilder på de sex Aftonbladetskribenter som kommit med på listan och frågade i en intervju sin medarbetare Lena Melin hur det “känns att ha ett sånt inflytande”.

I 1997 års omröstning hamnade den för allmänheten okände Hans Bergström, chefredaktör för Dagens Nyheters ledarsida, på en sanslös tredje plats efter Göran Persson och Carl Bildt. Detta slog DN upp på sin förstasida. I artikeln, som skrevs av DN-journalisten Bengt Falkkloo, intervjuas en stolt Bergström:

“Först kommer Persson.
Sedan kommer Bergström.
Göran och Hans, landets ledande politiker respektive landets ledande ledarskribent på landets ledande morgontidning.(…)
Lite stolt, men på sitt vanliga lite diskreta sätt, tar DN:s chefredaktör Hans Bergström emot beskedet.
– Man kanske inte ska dra alltför stora slutsatser av ett enda år, det är väl först efter flera års listplaceringar man kan se ett mönster.”

Inte ett ord sägs om att Bergström röstats fram av sina egna vänner och kollegor.
När ETC ringer upp Jan Gillberg i franska Katalonien berättar han stolt att 70 svenska tidningar skrev om hans senaste lista.
ETC: Är det så att journalisterna röstar fram sina egna kollegor?
– Visst, DN-journalister har ju så att säga en viss övervikt på kollegor inom tidningen, och likadant Aftonbladets journalister etcetera, svarar Jan Gillberg.
– Men detta är inte frappant. En som själv sagt att han röstar, och därför avslöjar jag ingenting med att säga det, är exempelvis Hans Bergström, DNs chefredaktör. Och det är alldeles uppenbart att han sätter sig ner och funderar ordentligt och gör en professionell bedömning. Och likadant är det med det stora flertalet.
Någon kritik mot listan är nästan omöjlig att finna i svensk press. Ett undantag är en notis som i december 1997 publicerades under vinjetten “Tysta Mari” i Dagens Nyheter. Också här är det DN-journalisten Bengt Falkkloo som skriver, men denna gång anonymt:
“Mari vill passa på att gratulera tidskriften Den svenska marknaden. Varje år lyckas den näst intill oläsbara och högerorienterade tidskriften få uppmärksamhet med hjälp av sin opinionsledarlista. Visserligen är det ingen som vet vad en opinionsledare är, men många av Maris goda vänner, kollegor och konkurrenter har fått goda placeringar.”

Vad Falkkloo inte skriver är att han själv ett par månader tidigare hjälpt till att sprida reklam för denna oläsbara högerorienterade tidning i Dagens Nyheter.
Bengt Falkkloo fick dock betala dyrt för sin kritik. Jan Gillberg lyckades via källor på DN ta reda på vem som skrivit den kritiska texten, och i nummer 1/98 av Den svenska marknaden får Falkkloo sitt straff.
Jan Gillberg avslöjar att Bengt Falkkloo själv deltagit i omröstningen och att han då bland annat röstat på en vänsterpartist.
Gillberg slår därmed fast att Bengt Falkkloo är kommunist med “Stalins Sovjet eller Maos Kina” som förebild.
I december 1998 kommer 70 svenska tidningar att på nytt slå upp Gillbergs lista som en stor nyhet.
Vi väntar med spänning på att se om Dagens Nyheter är en av dom.

Dan Josefsson

---

Denna text är publicerad i ETC nr 1-2/1998
Text © Dan Josefsson. För återpublicering krävs tillstånd från författaren (dan@josefsson.net)
Fler artiklar av Dan Josefsson hittar du på http://josefsson.net